De fattiga barnen

Han har ont i ryggen och jag funderar på något reumatiskt när jag frågar om besvären började efter en tarminfektion, kanske efter en utlandsresa?
-Vi har aldrig varit utomlands svarar mamman, vi har inte råd.

Det är bara ett par år sedan som en bekant berättade att det var två elever i hans barns klass som av någon obegriplig anledning inte ville vara med på skolans Nobelfest. Något år senare ville samma barn inte följa med på skolresan(!). När vi pratar om barnen idag berättar han att han senare förstod att de inte hade råd att lägga 600 kr till skolresan  – utöver de pengar klassen samlat in och delade på till skolresan.

Flera svenska tidningar redovisade igår utfallet av Rädda Barnens rapport om barnfattigdom. Den här typen av rapporter möts nästan alltid av reflexmässiga angrepp att det jämfört med barn i Afrika inte finns några riktigt fattiga barn i Sverige. Det ligger naturligtvis någonting i det, men poängen är inte om vi har 230 000 fattiga barn i Sverige, 180 000 eller 150 000 – poängen är att det finns barn som är betydligt fattigare än sina klasskamrater och att det spelar roll i deras liv – att de får sämre förutsättningar än andra.
Vi barnläkare ser det på akuten, vi ser det på avdelningen: barn till familjer som är utsatta. Barn till utlandsfödda, barn till arbetslösa etc. Vi barnläkare har ett särskilt ansvar. Vi har ofta förmågan, och förutsättningar för att representera de utsatta barnen. Låt dem inte bli bortglömda i nästa valrörelse.

Jonas Ludvigsson (ordförande i BLF)

Publicerad

2014-12-13 av Jonas Ludvigsson