Är vi tillräckligt många barnläkare i Sverige?

Publicerad
2018-08-24 10:57:01
Skribent
Anna Bärtås

Socialstyrelsen och Läkarförbundet har efterfrågat hur hälso- och sjukvårdens tillgång på och långsiktiga behov av specialistläkare ser ut inom alla specialiteter. Svenska Barnläkarföreningen har därför skickat ut frågor till verksamhetscheferna för landets barnkliniker. Vi har fått svar från ungefär hälften vilka representerar alla delar av Sverige och alla typer av kliniker (från läns-/länsdelssjukhus till universitetskliniker). Svaren har varit samstämmiga när det gäller bristområden medan bemanningsläget varierar över landet.

Följande sammanfattning har rapporterats till Läkarförbundet av vår facklige sekreterare Niklas Segerdahl:

Bedömer din specialitetsförening att det råder en tydlig brist? Det råder inte en generell brist på barnläkare MEN nästan alla kliniker upplever brist på subspecialister inom områdena Neonatologi och Barnneurologi med Habilitering. Många pekar på svårigheter med tillgången på barnläkare inom Barnöppenvård och flera uppfattar tillgången på barnkardiologer och barnonkologer som känslig/ utsatt. Universitetssjukhusen har svårt att klara utmaningen att ha tillräckligt många barnläkare i klinisk tjänst och samtidigt hinna med forskning. Flera sjukhus pekar på att de inte har otillsatta tjänster men att läkarstaben upplevs som underdimensionerad i förhållande till uppdraget (med andra ord en fråga om budget). Stor oro finns över att yngre läkare i allt mindre utsträckning lockas av jourer/ dygnet runt arbete. Vi ser att antalet barn i Sverige beräknas öka påtagligt under de närmaste åren. Andra orsaker till oro över barnläkartillgången är den kraftiga ökningen av antalet patienter som söker på barnakutmottagningarna och de ökade vårdbehov som kommer av att vi får allt fler ”nya överlevare” (extremt prematura barn, barn som överlever cancer, barn som opereras för komplicerade hjärtfel, barn med sällsynta diagnoser mm)

Om ja, hur definierar ni denna brist? Se ovan. Eftersom specialiteten är så bred är den också mycket känslig för störningar. På ett mindre sjukhus kan det vara helt förödande att förlora en subspecialist inom nästan vilket område som helst. Studierektorn på SÖS gjorde för några år sedan en kartläggning av samtliga barnläkare i Stockholms län. Trots att det totala antalet barnläkare var 318 på 260 tjänster så kunde man visa att det egentliga behovet var ytterligare 45-65 tjänster när man tagit hänsyn till deltid, föräldraledighet och forskning. Stockholm pekar även på att man står inför stora pensionsavgångar och utmaningar från vårdvalet. Från Norrbotten pekar man på utmaningen i att behålla erfarna specialister på mindre sjukhus och att långa randningar på annan ort är svårhanterligt. Mindre sjukhus inom pendlingsavstånd från universitetskliniker har ett utsatt läge att behålla sina specialistläkare i hela landet.

Vad kan vara den bakomliggande orsaker till bristen? De flesta upplever att man historiskt tillsatt alldeles för få ST-tjänster men att det ser bättre ut nu. Utbildningstakten under 90- och 00-talen upplevs som allt för låg. En pressad arbetssituation med en explosionsartad ökning av antalet jourpatienter (ex från Östergötland: 72% fler jourpatienter på 10 år) och utmaningen med 24/7-vård leder till att man förlorar läkare som skulle behövts inom specialiteten. Personalbudgeten har inte anpassats till den ökande komplexiteten i barnsjukvården (som exempel se ovan ang ”nya överlevare”) eller att vi får allt fler barn i Sverige. Bristen på barnsjuksköterskor gör att många verksamheter haltar.