Barn med uppgivenhetssyndrom

Publicerad
2019-09-24 11:36:45
Uppdaterad
2019-09-24 20:46:47
Skribent
Per Brolin

Med anledning av det reportage tidskriften Filter publicerat angående barn med uppgivenhetssyndrom vill Svenska Barnläkarföreningen framföra följande synpunkter.

Frågan rör en grupp mycket utsatta barn och familjer. Samtliga samhällsaktörer inklusive läkarprofessionen har ett ansvar att värna om dessa barns hälsa.

Berättelserna i Filters reportage illustrerar väl de utmaningar det innebär att på ett bra sätt hjälpa dessa barn. Det är givetvis fruktansvärt att barn tvingats att simulera uppgivenhet under hot. Att lyssna på barnen är viktigt och dessa individer förtjänar att deras berättelser tas på allvar och utreds ordentligt. Om brott har begåtts skall de skyldiga ställas till svars, och de misstag som kan ha begåtts av vårdgivare och andra aktörer bör utredas grundligt för att försöka förhindra att liknande situationer inträffar i framtiden.

Filters reportage indikerar att manipulation och så kallad medical child abuse (ibland benämnt som ”Münchhausen by proxy”) förekommer i relation till uppgivenhetssyndrom. Det är inget unikt för detta tillstånd, då fenomenet finns beskrivet relaterat till många somatiska och psykiatriska sjukdomar. Även om vi skulle önska att så inte vore fallet finns föräldrar och vårdnadshavare som agerar på ett sätt som får negativa konsekvenser för deras barn. Barnläkare beaktar detta i sitt dagliga arbete och Svenska Barnläkarföreningen försöker i olika sammanhang belysa frågor som rör barn som far illa.

Att manipulation kan förekomma motsäger inte att uppgivenhetssyndrom är ett tillstånd med komplexa biopsykosociala orsaker som inte kan förklaras enbart med simulering eller manipulation. Sannolikt behövs en multifaktoriell förklaringsmodell, vars komponenter behöver kartläggas närmare. Barnen och deras familjer behöver ett omfattande stöd präglat av en humanistisk grundsyn och ett vetenskapligt förhållningssätt, med beaktande av biologiska, sociokulturella och strukturella faktorer. Här finns vägledning från bland annat Socialstyrelsen att förhålla sig till. Samverkan mellan olika aktörer (inklusive Barn- och Ungdomspsykiatri, somatisk sjukvård, socialtjänst, skola med flera) är central för att omhändertagandet av dessa barn skall fungera väl. Barnläkarföreningen konstaterar även att det finns ett behov av uppföljning av Socialstyrelsens vägledning och uppdatering av kunskapsunderlaget.

Erfarenheter från kollegor som arbetar med barn med uppgivenhetssyndrom pekar på att många barn har tillfrisknat efter det att familjen fått permanent uppehållstillstånd med möjlighet att etablera sig med boende, svenskundervisning eller arbete och skola eller förskola för barnen. Ett stabilt och tryggt sammanhang är mycket viktigt. För att uppnå detta kan flera olika metoder eventuellt fungera, men evidensen är ännu inte komplett. Barnläkarföreningen noterar att vi från medlemmar fått signaler om att den tillfälliga asyllagstiftningen och dess tillämpning har förlängt handläggningstider, försvårat möjligheten till uppehållstillstånd och avsevärt förlängt många patienters sjukdomstillstånd.

Vi har förtroende för att barnläkare och andra professioner tillsammans fortsätter att verka för barnens bästa. Vi hoppas att frågan kan diskuteras på en balanserad nivå och med en konstruktiv agenda med syfte att värna barns rättigheter i enlighet med FNs barnkonvention, som blir svensk lag 2020. Från Barnläkarföreningens perspektiv bör barnens rätt till hälsa komma i första rummet.

Styrelsen för Svenska Barnläkarföreningen

24 september 2019

forum Kommentarer

Kommentera