Brister inom läkares fortbildning – Radio och tidningar överens
Det är i väntan på bussen hem från jobbet jag tar upp tidningen och läser dagens ledare. Jag hoppar till när Tove Lifvendahl i SvD använder utrymmet till att beklaga att ”Svenska läkare saknar fortbildning”. Jag läser nyfiket vidare. Tove följer upp en berättelse om en bekant som brutit armen [den berättelsen har tidigare illustrerat vårdens geografiska ojämlikhet], och hur vederbörande inte fick ”bästa möjliga operation/vård” i sitt första möte med vården.
Tyvärr tror jag att SvD har rätt denna gång. Vi får för litet fortbildning. I gårdagens P1-program Kaliber (jag missade själv programmet pga jour… men det går att ladda ned!), redovisas att en hög andel läkare tycker att de får för litet fortbildning, och att Sverige behöver införa en nationell reglering av läkares fortbildning. Bortsett från Portugal och Malta är vi tydligen det enda landet i Europa utan en sådan reglering.
Jag kan bara konstatera att det var lättare att komma iväg på kurser och konferenser före 2005 när läkemedelsindustrin fick betala, än det är idag. Med det nya avtal som landstingen och läkemedelsbolagen slöt för ett antal år sedan för att begränsa läkemedels-industri-stödd fortbildning trodde jag att vi skulle få något annat istället? Att landstingen skulle bli mer aktiva för att stötta läkares fortbildning? Det kanske inte ”bidde en tumme” men statistiken talar för att vi läkare får betydligt mindre fortbildning idag än för 10-15 år sedan.
Jonas Ludvigsson (ordförande i BLF)
- Publicerad
- 2015-03-16 av Jonas Ludvigsson
