Annorlunda pediatrikutbildning: ramavtal i landstingen – Ska kan även motarbeta trångsynthet

En omfattande webb-enkät bland landets barnläkare har visat ett starkt engagemang för fortbildning och preventivt arbete. Det här har flera landsting tagit fasta på och politiska företrädare pläderar nu för att ST-utbildningen i pediatrik läggs om med ökat fokus på just prevention. Ett pilotförsök på ett par barnkliniker är framgångsrikt.

-Vi har lagt upp den 5-åriga ST-utbildningen i pediatrik enligt det lilla barnets motoriska och språkliga milstolpar, berättar Sten Karl Ämtlund. Under ST-utbildningens första månader försöker vi i första hand lära de blivande barnläkarna att fokusera den kliniska blicken. Ibland är det kliniska jobbet tungt och då måste man anstränga sig för att hålla huvudet uppe. Det är fantastiskt att se en blivande barnläkare ge svar med ett leende på läpparna! Blir man golvad av en jour måste man ändå kunna dra sig upp mot sittande.

-Mot slutet av första året tycker jag att barnläkaren bör förstå enstaka latinska termer, och ha ett stadigt tag om pincetten när man greppar en navelstump hos ett barn som behöver navelkateter, säger Ämtlund. Vid 18 månaders ålder bör ST-läkaren kunna gå jour utan stöd. Här är en fas när vi som arbetsgivare jobbar med att låta ST-barnläkarna peka ut patienters olika kroppsdelar och hämta föremål på uppmaning av bakjouren.

Längre fram i utbildningen använder man sig av rollekar i pediatrikutbildningen.
-Vi har introducerat något vi kallar för CEPS. Det är simuleringsövningar, där den som leder övningen belönas genom att ha keps på sig.

Men finns det inte en risk att det blir för mycket att lära sig under den nya STutbildningen?
-Vi tror att man efter 4 år i utbildningen lär sig att balansera olika krav. Det gäller att kunna ta ett djupt andetag och räkna till tre om det blir för mycket att stå i. Om man förstår flerledade instruktioner och kan samverka med andra är man mogen att få ut sin specialistexamen efter ytterligare något år.

-Hur ser sista året av utbildningen ut?
-Här är är det viktigt att kunna vänta på sin tur. Inte ta någon annans patienter på akuten. Att kunna lyssna och förstå berättelser utan bilder, kanske hoppa på ett ben och rent av stå på ett ben i 10-20 sekunder, är andra egenskaper vi premierar. Att lira med jämnåriga och kunna berätta begripligt på jourrapporten är andra färdigheter som jag tycker att man ska ha när man blir specialist.

Inom landstingen och regionerna försöker man nu få till ett ramavtal med svenska barnläkarföreningen kring den nya utbildningen. Ämtlund är säker på att en total omdaning av utbildningen leder till ökad förståelse för patienter och deras anhöriga, och minskar trångsyntheten inom vården.
ps. Idag är det första april – ta inte det här alltför allvarligt…

Publicerad

2016-04-01 av Jonas Ludvigsson

Uppdaterad

2016-04-05 16:20